Sandlådekrig i Vita huset

Sandlådekrig i Vita huset

Måndagen den 29 augusti inledde Barack Obama och Vladimir Putin en diskussion om hur situationen i Syrien ska hanteras. Förväntansfullt stod världen och höll tummarna i hopp om att de två parterna skulle enas om en förnuftig och sympatisk lösning. En vecka senare meddelades den spända omvärlden att en överenskommelse mellan de två statscheferna inte hade formats. Förtvivlade och besvikna - framför allt krigets levande offer och vi Européer som får ta hand om flyktingströmmarna - kryper vi ihop i fosterställning och ber om att ett mirakel ska inträffa så att eländet kan upphöra.

USA och Ryssland är två av de ledande stormakterna i världen. Den amerikanska presidenten sägs vara den mäktigaste mannen i världen medan Ryssland besätter världens största landområde. Utöver dem består världen också av mindre inflytelserika och mäktiga stater, exempelvis Sverige, som varken kan agera eller skapa något utan samtycke från någon av stormakterna. Enda sedan andra världskrigets slut har vi antingen sett upp till eller fruktat stormakterna. Bara under det senaste decenniet har vi gång på gång godtagit eller vikt oss för deras vedervärdiga handlingar och egocentriska beslut.  
 
Ännu en gång, den sjunde september, så befinner vi oss här i fosterställning med svansen mellan benen och låter oss buga för stormakternas barnslighet. Miljontals människor befinner sig i livsfara och hundratusentals har redan sett sina sista dagar. Obegripligt många hem har blivit sönderbombade och dödsbesked kommer på löpande band. Rädslan att en själv eller ens familjemedlemmar inte ska få se morgondagens dagsljus har blivit en välbekant känsla. Kvinnor och yngre flickor blir sålda som sexslavar för att tillfredsställa en tyrann. 
Vi i Europa får genom flyktingströmmarna en inblick i helvetet som tar plats i Syrien, men det är också bara en liten blick. Medan vi sover lugnt i våra sängar och låter högt uppsatta politiker leka trams så finns det människor som aldrig mer har möjligheten att pussa sina barn god natt, hålla om sin far eller hjälpa sin mor med maten.

Som medmänniska säger jag att det får vara slut med barnsliga dumheter. Människors liv står på spel och vi har inte all tid i världen. Vi måste sätta press på makterna. Låt oss mindre stater gå samman för att bygga välfungerande strategier så att kriget i Syrien kan få ett slut.

Skribent: Sarah Wolfe

Det är fortfarande svart och vitt i Saudiarabien

De vardagliga kaffenormerna

De vardagliga kaffenormerna