De vardagliga kaffenormerna

De vardagliga kaffenormerna

En solig eftermiddag beslutar jag och några goda vänner oss för att ignorera alla åtaganden och spendera några timmar på kafé. I förväg har vi planerat att ta det lugnt och bara njuta av varandras sällskap, men vi har inte hunnit mer än att slå oss ner innan något händer. En av oss beställer nämligen en kopp te istället för det vanliga kaffet. Beslutet ifrågasätts genast, men hen svarar bara förläget att te är godare än kaffe. Och så drar diskussionen igång; är det verkligen normalt att föredra te framför kaffe? 

I stort sett tycks kaffe faktiskt vara normen i samhället. Överallt ser vi det; media, internet, litteratur och så vidare. Den ändlösa listan över välkända kaffedrickare innehåller allt från Voltaires påstådda 40-50 koppar om dagen till George Clooneys regelbundna reklamfilmer för espressomaskiner. Dessutom är det nästintill omöjligt att besöka ett normalstort hushåll utan att hitta minst en kaffebryggare, eller i alla fall en liten burk snabbkaffe. 

Redan i tidig ålder förväntas ungdomar börja dricka kaffe, just eftersom de har växt upp med bilden att detta är något naturligt och vuxet att göra. Idén om läraren med en konstant kaffemugg i handen, eller uttrycket kaffepaus som ett sätt att slappna av lite på jobbet gör att många unga upplever kaffe som det enda rätta alternativet. I grunden ligger det något problematiskt i den typen av vardagliga kaffenormer. 

På kaféet fortsätter diskussionen om te kontra kaffe. En medlem av sällskapet ser nu sin chans och inflikar att te känns äckligt och lite onaturligt. Resten av sällskapet sitter tysta; ingen vet om de ska hålla med eller inte. Tillslut nickar de dock instämmande. Tedrickare är ju ju ganska konstiga, och beter sig alltid udda. Om de bara hade varit lite mer normala skulle folk nog acceptera dem mer. Sällskapets egna tedrickare har nu gått iväg för att beställa en latte istället. 

I själva verket finns det väldigt många stereotyper om relationen mellan beteende och preferens för te. Dessa förstärks bara av bilden av tedrickare i media; som om ens val av dryck skulle vara en definierande egenskap. Media är en viktig förmedlare av stereotyper, speciellt eftersom kaffedrickare skildras i överskott medan de som föredrar te jämnt behandlas som specialfall. Visserligen har det blivit bättre under den senaste tiden, men gamla fördomar mot te och dess företrädare lever kvar. 

Frågan går vidare till mig och utan att tänka efter svarar jag att jag nog gillar både kaffe och te. Detta resulterar i ett bombardemang av idiotiska frågor som huruvida jag har svårt att välja, eller om jag inte egentligen föredrar kaffe och bara genomgår en fas av tedrickande just nu. Någon kläcker ur sig att det måste vara jobbigt att gilla båda- på så vis får jag ju i mig dubbelt så mycket koffein. Ytterligare en person svarar att å andra sidan är det ju lättare eftersom jag får dubbelt så många alternativ att välja på. 

Hela konversationen reflekterar den extremt binära synen som tyvärr finns i samhället idag. Allting består av ett slags vi-mot-dem-tänk där det är antingen eller som gäller. Egentligen är det fruktansvärt smalt, och exkluderar alla dem som varken gillar kaffe eller te, enbart blir sugen på varma drycker ibland, föredrar chailatte, eller alla andra oändliga variationer som finns. 

Vissa människor gillar kaffe, andra gillar te. Vissa tycker om båda, medan andra inte gillar någon av dem. Ytterligare några har sina alldeles egna modeller för vad de vill dricka till fikat. Det bör inte ligga någon värdering eller rangordning i detta; vad som passar bäst för en själv är individens ensak. Att sätta upp regler och normer för beteende hjälper ingen. Bara för att föräldrarna tar sig en kopp kaffe vid frukostbordet behöver det inte betyda att barnen också måste göra det. Kanske skulle vi må bra av att inte ha så rigida förväntningar på andras tycke och smak.

På väg ut från kaféet slår det mig hur fånig hela vår diskussion egentligen är. Det finns ingen som helst anledning att lägga sig i någon annans dryckespreferenser. Vad en person vill dricka är helt upp till en själv, och alla olika varianter på smak borde vara lika accepterade. De flesta skulle nog hålla med om hur absurt det låter att ha åsikter om vad andra har i koppen. 

Varför bryr vi oss då så mycket när det istället handlar om människors val av kärlekspartner? 

Skribent: Emma Flärdh

Sandlådekrig i Vita huset

Sandlådekrig i Vita huset

Välkommen på intromöte!

Välkommen på intromöte!