Hur pengarna i koppen räddar liv

Hur pengarna i koppen räddar liv

"Det finns", förklarar en rumän, "tre sorters tiggare: de som verkligen är nödställda, de som fått försmak för pengarna och egentligen klarar sig utan tiggeri, och de som ljuger om sin livssituation för att bli snuskigt rika." Andelen personer i gemene grupp är oklar, men faktum kvarstår att tiggeri för en del är en tvungen överlevnadsstrategi. Så är fallet för några av romerna i Maxenu. KatteKuriren frågade Maxenubor i definitiv fattigdom hur pengarna i koppen har hjälpt just dem.

"This is Maxenu's Romanian quartier" berättar vår chaufför och vän Florin. 

Husen på jämte sidor påminner om övergivna medelklasshus med färgglada, nötta fasader. De är däremot varken vanskötta eller obebodda, utan levande exempel på vad som händer med ett hem när pengarna inte räcker till. Efter ett gatukrön förvandlas den någorlunda släta vägen till värsta sortens stengata. Likaså husen ändrar utseende, från förort till slum. 

"This", säger Florin, " is the gypsy's quartier". 

Vi välkomnas in hos Florin. På bakgården hänger mormor Maria upp tvätt på tork. Hon berättar att familjens inkomst ligger på cirka 400 rumänska lei i månaden, motsvarande ungefär 800 svenska kronor. De pengarna ska räcka till allt från mat och hushåll till belysning och transporter. För att överleva på egen hand skulle hon behöva ytterligare 300 lei. Nu tvingas hon istället gå till grannarna för att be om ekonomiskt stöd när belysningen ska betalas eller matförrådet tryter. 

Ändå har situationen delvis förbättrats för Maria, Florin och resten av hushållet. Liksom flera andra i Maxenu har Florin varit i Lund åtskilliga gånger i hopp om att kunna jobba och tjäna in mer pengar. Sveriges föreskrifter om att personnummer och ofta även svenska språkkunskaper krävs för anställning har resulterat i att varken Florin eller hans grannar har fått anställning någonstans. Flera av de vi pratar med i Maxenu berättar om hur de av olika anledningar upptäckt att de kan få en något större inkomst av att tigga, istället för att resa tillbaka och tjäna in en minimilön i Rumänien. Florin radar upp några av de uppgraderingarna som kunnat genomföras hemmavid tack vare inkomsterna i Sverige; huset har fått tre rum istället för två, en begagnad, skraltig bil för 200 euro, en TV från svensk sopsortering, lite fler möbler och fönster. Särskilt fönstren berättar Florin stolt om. Nu behöver han inte längre sätta plast över öppningarna i väggarna om vintrarna, utan har ordentliga glasrutor. 

Florin bygger dessutom på ett eget hem för sig, sin fru och sonen Ianis. Fyrtio- till femtio tusen i svenska kronor uppskattar han att husbygget kommer kosta. I så fall får de ett riktigt kök, eget sovrum och en toalett inomhus. När det kan bli klart vet Florin inte. Pengarna som han får in just nu genom småjobb och tiggeri räcker knappt till vardagskostnader. 

Främst av allt tigger Florin för sin sons framtid. Utan pengar har Florin och andra fattiga föräldrar inte råd med skolmaterial till barnens utbildningar. Utan utbildning minskar chanserna till att senare inkluderas i arbetslivet, något som redan är svårt på grund av en allmän diskriminering av arbetsplatsers romska anställda.

Främst av allt däremot, tigger Florin för sin sons framtid. För att få en chans i yrkeslivet behövs utbildning. För att kunna gå i skolan behöver skrivmaterial och läroböcker köpas. Flera av de vi pratar med som brukar tigga skildrar liknande situationer. Barnen har inte råd att få tillräckligt med skolmaterial, även om själva skolgången är gratis. Resultatet blir att färre barn från fattiga hushåll lyckas gå klart skolan. När föräldrarna lyckas tigga ihop mer än minimilönen i Rumänien, ökar barnens chanser till en bättre framtid. 

Tre äldre kvinnor med varma leenden talar i ett och lovprisar det svenska folket. De alla tre brukar tigga vid Lunds central och lyser upp fullkomligt när de berättar om svenskarnas välgörenhet. En av kvinnorna gestikulerar med händerna och visar över bröstkorgen var hon opererades när hon var sjuk. Utan pengarna från Lund hade det varit omöjligt. 

Vi frågar Florin om vad han tror kommer hända om tiggeri förbjuds i Sverige. "A ban on begging", svarar Florin förvånat, "I did not know. It is bad. People will lose their last hope."

Skribent: Julia Rehn, Översättare av citat: Andrei Urma, Fotograf: Dennis Berkhuizen

Tack till Ung Media Sverige som sponsrat Kattekurirens projektresa till Rumänien! 

Amerikansk valvaka på Spyken

Amerikansk valvaka på Spyken

Maxenu - utanförskap, fördomar och fattigdom

Maxenu - utanförskap, fördomar och fattigdom