Ja till livet

Ja till livet

I går sändes Cancerfondens gala på TV. Med klumpar i magen, tårar i halsen och en stark kämparglöd fångades publiken. Läkare, tidigare patienter och släktingar till bortgångna delade scenen med hopp-sjungande artister. Den återkommande slogan var ”Nej till cancer” och där under, halvt undangömd: ”Ja till livet”. 

En ny skoltermin har precis tagit vid och sömndruckna röster diskuterar redan hopen av plugg. ”Nu börjar tråkigheterna”, ”usch, vad kallt det är ute”, ”jag är sjuuuukt trött”; klagomålen haglar i korridorerna. Där mitt i går jag, leendes, om än inte helt fri från olycka. Livet är för kort för att hålla sig till skyfallen. Se mot solen bakom molnen istället. Det kan jag säga med säkerhet, för jag hade kunnat vara död sedan i lördags. 

Med en sex år gammal diabetes typ 1, har jag två gånger på två år kikat in hos döden. Första gången satt jag i en bil på tyska motorvägen. Andra gången satt jag i kassan till en matbutik. Följderna blev densamma båda gångerna; långa köer och en medvetslös, krampande kropp. I alla fall, ett tag senare vaknade jag upp och kunde konstatera att: Halleluja! Jag lever fortfarande! Dåligt väder, pluggångest och små familjebråk var som bortblåsta. Jag hade nuddat vid döden och sedan fått en ny chans, vad hade jag att vara olycklig för? Jag insåg där och då, på akuten med dropp i armen och en - av kramperna - blåbiten tunga, att jag var lyckligt lottad. Vi alla är lyckligt lottade, för vi lever. Vi har fått ett liv att göra, nästan, vad vi vill med. Dessutom kan vi själva styra vårt humör till stor del, för ofta känner vi det vi väljer att känna. Ställ in dig på att du har en dålig dag och var beredd på att inget går ”som du tänkt dig”, eller tänk att du ska göra det bästa av ditt liv. Även om du kanske inte alltid kan hindra olyckor från att inträffa, så kan du fortfarande ropa JA till livet framför dig.

Skribent: Julia Rehn

Att yttra sig om yttrandefrihet

Att yttra sig om yttrandefrihet

Kattekommunister och Kapitalistspykister