Sanningen bakom räkmackan

Slipprigt golv, ett diskutrymme like stort som en duschkabin, äggsmet och ströbröd upp till armbågarna och stirrande ögon på iskall, panerad sill. Låter det lockande?

Bad-Restaurant-Experience.jpg

Sedan barnsben har folk manat oss till att inte döma insidan efter utsidan. "Du vet inte vad som gömmer sig under ytan", fick jag höra. Här syftade man på människors inre och yttre. Allt eftersom begrep jag att samma uppmaning gäller för andra saker; till exempel mat.

Jag praktiserade en gång på en fiskrestaurang med tillhörande affär. Först och främst vill jag tydliggöra att min vecka där var rolig och lärorik. Personalen var lika trevlig som räkmackan var god (och det vill inte säga lite). Likt det mesta fanns det även en avigsida.

Hur smakliga rätterna än var och hur gyllenbrun, krispig yta den panerade sillen än hade, så sa miljön bakom fiskdisken något annat. Det började första dagen, när jag fick tillbringa ett antal timmar med att doppa frusen sill - med fjäll, mun och ögon kvar - i äggula och ströbröd. Jag kan säga som så, att sedan den dagen har jag direkt uteslutit panerad sill som tänkbart middagsalternativ.

När jag äter på restaurang är en av mina förhoppningar att mesta möjliga ska vara lagat från grunden. På min praktikplats var det som om min förhoppning vändes och vreds ut och in. Att panera hela sillar är enligt mig lite väl grundligt (ögon och mun känns lite too much för matlusten. Bra att man utnyttjar hela fisken, men ÖGON och MUN?) Som om någon hört min bön om att få tillreda mat som inte lagas från nästan-levande-stadiet, flängdes en hink med färdig skagenröra upp på köksbänken.

Plötsligt var situationen den omvända. Kanske låter det gnälligt, men en skagenröra som serveras på fiskrestaurang borde väl lagas på plats? Röran framför mig innehöll alla möjliga tillsatser. Det var inget som man kunde märka på smaken, men tanken på färdigmat på restaurang kändes tråkig.

Inte heller kan man se dessa fakta på tallriken man serveras som gäst. Från borden ser maten kärleksfullt hemlagad och äkta ut. Därifrån syns inte heller det lortiga diskutrymmet på någon ynka kvadratmeter eller de hala golven i köket.

Ofta påverkar utsidan ens föreställning av insidan. Detta faktum gäller i hög grad i restaurangvärlden. Ett sunkigt snabbhak förmodas ha fler lata färdigmatslösningar och flottiga ytor än en fint inredd restaurang. Behöver fördomarna alltid stämma? Nej. Insida och utsida kan visa två vitt skilda sidor. Det förstod jag till fullo på min praktik.

Sista dagen på fiskrestaurangen var likaså sista gången jag åt där. Fisk köper jag däremot fortfarande där, för den är nyfångad och helt naturlig. Fast det är klart, det kanske också är en ytlig villervalla.

Skribent: "Alice T" 

Mugcake

KK:s Skåneresa - Del 2: Eslöv