Svensk, migrant eller bara människa?

Över 300.000 människor har varit på flykt från oroliga delar av Afrika och Mellanöstern under det här året. Personer med framtidsvisioner, hopp och kärlek. Många av dem har brutalt stoppats av myndigheter och media har svämmat över med nyheter om "svärmar av migranter i flyktingläger". Svärmar; som om personerna är en irriterande och ordningsstörande hop av bin. Vad hände med allas lika, mänskliga värde?

I skrivande stund flyr föräldrar, tonåringar, tidigare studenter, småbarn och pensionärer från orimlig misär

I nyheter och rapporter benämns ofta människor som flyr och flyttar till andra länder som migranter eller invandrare. Med dessa två namn sker tyvärr en avhumanisering av personerna bakom benämningarna. Vi läser dagligen om migranter som kämpar för drägligare liv. Så sent som den 15:e augusti drunknade över 40 migranter i Medelhavet. Tragiskt och fruktansvärt tycker vi, men ganska snart återgår man till sin vardagliga tankegång. Vi bläddrar vidare i tidningen och slår upp ”Inpå livet” i Sydsvenskan. Där nämns en splittrad familjs vårdnadstvist. Mamman uttrycker personligen sin frustration över att inte jämnt få ha sitt barn hos sig. På något sätt fastnar den här historien och följer med oss under dagen.  
 
Självklart är den familjens situation olycklig och viktig att förbättra den med, men borde inte det faktum att människor ofrivilligt lämnat jordelivet påverka en mer? 40 omkomna migranter är detsamma som två skolklasser eller 10 tvåbarns-familjer. 
 
En förklaring hittas i benämningen ”migranter”. Namnet gör omedvetet att människor delas upp i ”vi och dem”. De, migranterna, distanseras. En olycka som en svenskfödd, jämnårig student råkat ut för fångar en, eftersom man lättare kan relatera till hen. Tanken att ”det kunde varit jag” får en att tänka vidare på människans öde.  
 
”Vi svenskar och invandrarna”-formuleringen är i dag relativt vanlig i debatter om immigranter. Det varnas hejvilt för de utomståendes infart i vårt samhälle, men man frångår då på vägen att alla är människor. David Marsh tog upp problematiken kring ordet migrants avhumaniserande i The Guardian (28/8 2015): ”We deride them as ‘migrants’. Why not call them people?” Födelselandet bestämmer inte hur bra och värd ett drägligt liv man är som människa. Ingen människa kan påverka var hen föds.  

Vad skulle du göra om det blev krig i Sverige?

Föreställ dig att Lund plötsligt blev mål för bombattacker. Ekonomin rasar, de svenska gatorna blir osäkra och skolorna stängs ner. Samtidigt har du framtidsdrömmar och livsmål, vilka omöjliggörs i krigets Sverige. Vill du då stanna?  
 
Nästintill alla människor har mål de vill uppnå. Ingen människa borde få mindre chans till det på grund av omständigheter som hen inte kan påverka. Det är därför av största vikt att människor får fortsätta vara människor och inte delas in i fack som enbart "svensk student" eller "flyktingbarn". I en värld där alla människor är lika mycket värda, är alla - oavsett ursprung, kön eller ålder - just människor.  

Skribent: Julia Rehn


KK:s Skåneresa - Del 2: Eslöv

Vart tog källkritiken vägen?