Språk är makt

Språk är makt

”Pennan är mäktigare än svärdet.” -Bulwer-Lytton

Har det alltid varit så här illa, eller är det på senare tid som vi i Sverige verkar ha gett upp det svenska språket? När man grips av förvåning, efter att ha tagit sig igenom en vardag utan att ha blivit attackerad av särskrivning efter särskrivning, felstavning efter felstavning eller inkorrekt grammatik – det är då man vet att något inte stämmer. Men värre är det att detta så gott som aldrig händer. 

Språk är makt. Genom att behärska vårt språk kan vi nå ut till människor och få dem att lyssna på oss. Om vi kan påverka och övertyga människor – det är då vi får makten. Men många verkar missförstå detta. Det handlar inte om hur professionellt ens språk är, om man använder slang eller ej – det handlar inte ens om hur stort ens ordförråd är. Även om det är en fördel att kunna fler ord, spelar det ingen roll om man inte vet hur man ska använda orden. 

Fler märkliga särskrivningar kan du hitta på fb-sidan Bilder i kampen mot särskrivningar.

Nej, det handlar om att kunna anpassa sitt språk på bästa möjliga sätt efter syfte och person. Pratar du med ett litet barn i femårsåldern är det inte särskilt klokt att använda det avancerade språk du borde använda i exempelvis ett brev till myndigheterna. 

Nelson Mandela sade en gång: ”If you speak in a language they understand, you speak to their head. If you speak in their own language, you speak to their heart.” Att prata samma språk ger en känsla av solidaritet, och man själv kan ses som jämlik. Folk lyssnar på dig, vilket skapar möjligheten för dig att ändra deras perspektiv. Du får därmed ”makt”. Förstår inte personen vad du säger, genom att du kanske använder inkorrekt grammatik eller ordföljd, är det lätt att du inte får deras fulla uppmärksamhet – vilket leder till att du förlorar ”makt”.   

”Ja men, förstår folk mig spelar det inte så stor roll.” Jag verkar stöta på liknande versioner av detta uttalande när jag nämner dagens inkorrekta svenska – och jag håller inte alls med. Tänk dig att någon sjunger riktigt uselt. Det är inte svårt att förstå att denna person sjunger, men inom detta område lär personen aldrig tas på allvar. 

Samma sak gäller språket. Skriver någon en text full med felstavningar och särskrivningar förstår man förmodligen vad personen menar, men själv hade jag inte tagit personen på så stort allvar. Talspråket - som är menat att vara mer fritt och flytande, där felstavningar och särskrivningar förstås inte kan förekomma – är inte lika viktigt att tänka på, särskilt inte i konversationer med kompisar om mer oseriösa ämnen. Men är detta en anledning till att använda ett inkorrekt språk?

Jag påstår inte att jag själv har ett helt felfritt språk, men är det bara jag som tycker att det är coolt att kunna prata bra svenska? Språk är trots allt nyckeln till ”makt”.

Skribent: Amelie Rosenlöf

Elevskyddsombudet – de som önskar alla klagomål

Katteelevers bästa dejtingtips