Att ta saker och ting för givet

Förra veckan var jag och min familj i Egypten. Vi hade sett väldigt mycket framemot resan, speciellt för att få se de stora pyramiderna och de fina templen.

När vi landade i Egypten bemöttes vi av en guide som tog oss till hotellet. Klockan var runt midnatt. Men även om allt var mörk och stängd kunde man se alla de förfallna husen och byggnaderna. Visst, jag visste att Egypten skulle var fattigt, men så fattigt hade jag ingen aning om.

Nästa dag tog vår guide oss ut för att se ett slags tempel på en ö. Vi åkte bil och på vägen dit kunde man se människor sitta på gatorna utan skor.  Man kunde också se mer tydligt hur skräpigt det var samt hur hemska stadens hus såg ut.

Detta gav mig ett verkligt perspektiv över hur bra vi egentligen har det i Sverige. Många svenskar, inklusive mig själv, klagar mycket på vår tillvaro i landet. Vi pekar ut så många negativa saker vi bara kan hitta i samhället, både på samhällets struktur men också lyxproblem som exempelvis att det inte finns någon grillplats nära där vi bor.

Jag kommer ihåg för några år sedan när jag fortfarande gick i högstadiet. Min skola behövde spara pengar genom att dra in samtliga utgifter. Detta medförde t.ex. att vi inte kunde köpa lika mycket pennor och papper till eleverna. Såklart blev det här en stor skandal. Många, liksom jag, reagerade starkt. Tänk att vi inte hade råd att köpa pengar till oss elever! 

I jämförelse med Egypten och deras samhälle var det däremot ingenting. I Egypten är det inte ens självklart att man får gå i skolan och i Sverige går vi runt och klagar över att vi bara får en penna istället för två.

I Sverige får vi drickbart vatten från kranen, vi får gratis utbildning och dessutom har kvinnor och män någon form av lika rättigheter. Våra hem står inte i ruiner, vi behöver inte oroa oss för matbrist på bordet eller om vi inte får tillräckligt med pengar för att försörja våra familjer, eftersom vi får bidrag från staten. I Egypten såg jag barn hjälpa sina föräldrar med deras affär. Vi bemöttes av säljare som kastade sig över oss för att sälja sina saker, då de var så desperata för att få in tillräckligt med pengar. I Egypten såg jag kvinnor gå med burka, knappt deras ögon såg man. I Egypten förstod jag hur bra man egentligen har det. Vilka lyckostar vi är som föddes i det svenska samhället. 

Jag tänker att vi i Sverige lätt tar saker för givet, saker som andra bara kan drömma om att ha. Jag anser att många av oss inte förstår skillnaden mellan vad som är problem och vad som är lyxproblem; att vi själva kanske aldrig har upplevt riktiga problem. Som att man inte har mat på bordet eller inte har friheten att klä sig i vad som helst. Enligt mig är vi så vana vid saker och därför kan vi inte heller förstå hur det är att vara utan.

När man kommer till ett land som Egypten, där man ser och upplever saker som vi tar för givet i Sverige, inser man hur värdefullt allt egentligen är.

Krönikör: Sarah Wolfe

"Jag var bara 14 år"

Hur kommer jag igång med att börja springa?